Vecka 32 + 3
"Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå. Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern. När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först. Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor. Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen. Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid! Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar avtaga under den här perioden."
Jag kan nog inte hålla med om att andfåddheten börjar avta, eftersom jag känner mig flåsigare än någonsin. Minsta lilla steg jag tar får mig att flåsa och trappsteg ska vi inte tala om. Min familj har t.om. påpekat det. Jag, syster och mamma var på bio häromdagen varpå syster påpekade "Michelle, kan du inte andas tystare". Det var lite lustigt!! haha! Nästäppan förenklar ju inte det hela, och jag får mestadels andas med öppen mun. Magen blir bara större och större i omfång, känns som att bebisen växer för varje dag och det är underbart. Nattetid är det oftast lugnt med kisseriet men på dagarna blir det en hel del toalettbesök för det trycker ju på såå mycket. Känner av humörsvängningar då och då och blir ganska lätt irriterad, men det är nog inte så konstigt... får man hoppas. Sura uppstötningar är något som jag lätt får numera och illamåendet har börjat ta fart igen. Blir illamående flera gånger dagligen men det brukar lätta med lite mat eller dricka...
Idag satt vi och pratade om att det faktiskt inte alls är lång tid kvar nu tills vi får krama om, pussa och kela med vår lilla dotter! Vad vi längtar!
