Molly

Anledningen att jag startade denna blogg var för att du Molly senare i livet skulle få chansen att läsa om din tid i mammas mage och hur mamma mådde under graviditeten. Hade nu tänkt att börja binda ihop denna blogg till en bok...

Har förstått att du är en riktig livsnjutare. Du ligger gärna i din babysitter och funderar på livet. Fönstret i vardagsrummet är din favorit. Vet inte vad det är du stirrar på, men varje dag fäster du blicken mot det fönstret. Du är så söt när du ligger där och stirrar med dina klot till ögon, skulle nog kalla de rådjurs- eller mandelögon. Du är så otroligt vacker! Jag hade aldrig tidigare vetat hur spännande lampor och ljus kan vara, men det är nog det som fascinerar dig mest, eftersom din fundersamma blick alltid riktar sig hit. Din favoritleksak som du stirrar på länge i babysittern är den där humlan som låg i BB väskan. Massa färger, det gillar du. Ibland har du magknip, då får du lite magknipsmassage och sen är det oftast bra. Vi har något sånär lärt oss dina olika skrik och vad de beror på. Hungerskriket låter på ett sätt, bajs-skriket låter på ett annat och uppmärksamhetsskriket kan man lätt särskilja från de andra…  Du skriker inte så mycket. Du är mest lugn och snäll, men vi har märkt att du har ett stort behov av närhet. När du vilar i din babysitter, ligger i din korg eller i soffan och vi går ut från rummet så kommer det ibland gnäll. När vi kommer tillbaka till rummet och pratar med dig blir det tyst, du sprattlar med benen och vi förstår att du är glad att ha någon nära. Du gillar pussar! Du gillar ljud, gärna lugn musik spelandes, du sover nog bäst så. Du sover mest i korgen eftersom spjälsängen känns stor för dig. Korgen gillar du, du sover där på nätterna, vilar där på dagarna… Där sitter din lilla leksaks-humla fastsatt och du kan stirra på den i timmar. Häromdagen gav du det första leendet vid ögonkontakt. När jag log tillbaka fortsatte du le. Det var en underbar känsla, det pirrade i hela kroppen och jag fick gåshud… Molly, vi älskar dig så mycket!! Kärleken till dig är enorm!

Nu är det faktiskt dags att sluta skriva här på din blogg och fortsätta skriva i baby-boken.

Tack alla läsare som har följt min och Mollys tid!!