Molly

Vilken dag!!!!! Ojojoj vad det har hänt grejer alltså... Förbered er på en lång berättelse om vad som hänt idag.

Somnade inte förrän mycket sent inatt, var väl ganska nervös inför dagens vändningsförsök men vi höll också på med huset fram tills sent igår kväll. Lars rev väggen mellan vardagsrummet och stora hallen. Blev bra och vardagsrummet känns mycket större...

Hur som - vaknade tidigt imorse och åkte till Danderyds sjukhus. Väl inne på Danderydsförlossningen, där vändningsförsöket skulle göras, blev vi visade till ett rum. I rummet intill fanns en förlösande kvinna som skrek sååå högt. Det lät nästan som att ngn höll på att bli mördad. Jag började nästan gråta när jag hörde gråten, helt plötsligt blev allting så verkligt. Alla apparater som var överallt tillsammans med det där "bakgrundsskriket". Usch läskigt, tänkte jag!

Som tur var kom en annan barnmorska som visade oss till ett annat rum och därefter ytterligare ett. Det var hårt tryck på förlossningen, och tydligen hade det varit väldigt hårt tryck hela veckan. Det tog ett tag innan vi väl kom igång. En barnmorska kom in i rummet som kopplade CTG-apparat. Hon klämde, kände på magen och kunde liksom jag konstatera att huvudet låg under mitt högra revben. Yes, hennes favoritställning som vanligt. Man satte en nål och jag var kopplad till CTG kurvan under någon timme, men timmen kändes som en evighet. Studerade kurvan och kunde se mina sammandragningar. Vid varje sammandragning ökade hennes hjärtljud... Helt fantastiskt.

Någon timme senare kom dr in. Det var faktiskt samma dr som den vi träffade hos barnmorskan i fredags. Ja precis! Han som sa att det var 85% chans att hon skulle vända sig med ett vändningsförsök. Mmmmm visst... Och det är precis det som jag hela tiden har tänkt - Inte en chans att denna envisa rackare ruckar på sitt läge. Dr kletade på sånt där kallt glidslem och kollade först med UL hur hon låg. Han kunde snabbt konstatera att hon låg i pik med stjärten nedåt. Han kände på magen vilket var väldigt obehagligt och kände att detta skulle bli omöjligt. Hennes stjärt var nämligen fixerad i bäckenet. Han sa att det inte var någon idé att ens försöka vända henne. Haha, han som var så säker på att denna lilla flicka skulle gå att vända.

Med en svag röst och pinsam ton sa farbror dr "Hon har ett perfekt läge om du vill föda vaginalt, men det förutsätter ju att dina bäckenmått är bra. De behöver vara 30% över det normala för att det ska fungera." Lars skrattade och sa "Tror inte att denna kvinna har ett så stort bäcken" varpå läkaren svarade att en smal kvinna kan ha ett stort bäckenmått, medan en tjock kvinna kan ha ett litet bäckenmått. Yeah right, tänkte jag. Aldrig att jag föder en bebis i säte. Fy fasen vad ont! Han förstod detta naturligtvis... En vaginal sätes-förlossning är inte helt komplikationsfri, ju.

Dr tog kontakt med sina kollegor och kom tillbaka ytterligare någon timme senare och sa att det fanns en tid för kejsarsnitt nu på onsdag men han sa att det mest optimala är att vi förlöses nästa vecka, när vi är i vecka 39. Men han sa att de inte hade op.tider då, inte på hela veckan. Onsdag var den enda dag och tid som fanns. Frågade om det fanns tider på annat sjukhus, men doktorn sa att det var fullbokat överallt i Stockholm båda dessa veckor. Och nu ställer jag mig den frågan - Hur kan det vara möjligt???? Hur kan det vara möjligt att det är helt fullbokat vad gäller planerade snitt??? Ska man riskera ett barns hälsa och plocka ut henne en vecka för tidigt, för att det inte finns utrymme eller resurser att förlösa det... KONSTIGT må jag säga. Så mycket skatt som man betalar och det här får man i gengäld. Några timmar senare fick vi träffa narkosläkaren som berättade hur själva bedövningen under snittet går till... Han verkade kompetent och hoppas att han kommer vara vår narkosdr på onsdag!

På eftermiddagen var vi på inskrivning på avdelning 17. Vi träffade en trevlig barnmorska som gav oss mycket bra information inför snittet. Det är på avdelning 17 vi kommer eftervårdas. Jättefint med stora rum! Men om något går snett, exempelvis att barnets lungor inte är fullt utvecklade så kanske vi skickas till neonatalen där man får vårdas tillsammans tills barnets hälsa stabiliserats... Vi hoppas på eftervård på 17 utan komplikationer!

Frågade barnmorskan vår möjlighet att få en tid för kejsarsnitt nästa vecka och vi står först på tur om någon med planerat snitt nästa vecka skulle akutsnittas nu innan. Så vi får se... Imorgon kl 18 får vi ett exakt besked om hur det blir. GUD, imorgon kl  18 vet vi om vi kommer att få ett barn bara några timmar senare!!!

OJ vad långt det blev - här får ni se några bilder från dagen! 19 kg ökad vikt, idag vägde jag ca 78 kg... vilken tjockis!