Molly sover...
Navelstumpen lossnade...
Molly ler!
Molly upptäcker världen...
Finfina Molly.
Ultraljud av Mollys höfter
Mollys första promenad och hembesök av barnsköterskan.
Lycka!
Vår fantastiska Molly är här!
Vid 7-tiden var vi framme på DS förlossningen och blev visade in på ett rum. Där kollade man först en CTG kurva för att se att lillan mådde bra, vilket hon verkade göra.
Barnmorskan som skulle ha hand om oss hette Eva Björnsdotter och hon var helt gudomligt duktig. Hon var så trevlig, snäll och omtänksam. Hon var med oss från ankomsten till sjukhuset till det att Molly var ute. Jag var fruktansvärt trött och Lars också. Vi hade sovit dåligt på natten, så vi la oss och försökte sova efter CTG kurvan... Jag hade ännu inte fått några värkar. Fick byta binda konstant, det kom så mycket vatten. Och det började bli blodblandat, men det var ingen fara...
Strax innan kl. 11 skulle Lars gå och ställa om bilen på parkeringen... Vi frågade barnmorskan hur lång tid det kunde vara kvar tills det blev dags med snitt. Hon trodde att det skulle bli snart, men kanske om någon timme. Strax efter kl. 11 kom Eva in, Lars hade precis gått ut... Hon sa "Det är dags för avfärd, vill du ta med någon filt till bebben?" Jag blev genast orolig att Lars inte skulle hinna komma tillbaka. Ringde honom och sa "Det börjar bli dags!". Det gick några minuter och såg ingen Lars... De började köra iväg mig i sängen, undersköterskan och barnmorskan. De sa "Du behöver inte vara orolig, vi kommer att visa honom var han skall byta om!". Väl framme på förlossningen möttes jag av massor av underbara sköterskor.
Kände smått panik när man rullade in sängen på ett operationsrum och tårarna började rinna ned längs kinderna. Jag var trött och oron började komma. Hade fortfarande inte sett till Lars... Väl inne på op.salen träffade jag övrig op.personal och narkosläkare som förklarade hur bedövning och allt skulle gå till. Och in kom min underbara man med vår barnmorska Eva! Ombytt och klar. Jag som var så orolig, nu var jag så lycklig att ha honom vid min sida igen...
Dags med bedövning - Jag var livrädd för den där spinalbedövningen som de skulle ge i ryggmärgen. Först fick man en bedövningsspruta som kändes som vanlig tandläkarbedövning. Sedan gav man spinalbedövningen som kändes som ett litet nålstick. Inte alls farligt... och det gjorde inte speciellt ont. Medan narkosläkaren gav bedövningen kände jag en stickande känsla i benen och kände slutligen hur bägge benen domnade bort. Såg hur op.personalen lyfte på mina ben, men jag hade ingen direkt känsel. Beröring kände jag, men absolut ingenting annat... Jag sov alltså inte under snittet. De satte upp ett skynke nedanför brösten så att vi inte kunde se vad de höll på med vid magen...
Två läkare kom in på op.salen och presenterade sig, de verkade väldigt duktiga. Kl 11.24 började man snittet. Jag kände hur det drog fram och tillbaka i magen, men som sagt - ingen smärta fanns! Lite obehagligt var det att höra läkare som bad om olika instrument, och det väldigt obehagligt att höra det där sörplande vätskeljudet... Fostervattnet?! Det drog upp mot revbenen och i samma sekund stack en barnmorska fram huvudet och sa "11.28!". Fattade absolut ingenting. Trodde inte ens man hade börjat operationen och fram kom en liten bebis helt nedsmetad med fosterfett. Tårarna bara rann nedför kinderna. Glädjetårar. Vilken lycka. Hon såg helt underbar ut, så liten. Fick henne till bröstet, men barnmorskan och Lars gick snabbt iväg för att göra alla kontroller. Låg där på britsen och man sydde ihop mig... Hörde bebisskrik och narkosläkaren lugnade mig och sa "Det är en frisk bebis!". Efter en stund kom Lars tillbaka med lilla Molly. Det var verkligen en Molly. En söt Molly... Så underbart söt! Hade aldrig sett något vackrare...
Hon vägde 2830 gram och var 48 cm lång... Ögonen var stora, vackra och kroppen så liten...
Vi kom till uppvaket och Molly tog direkt bröstet... Jag som hade trott att det skulle vara så svårt med amningen i och med snitt och allt, men det var inte så... Det gick hur bra som helst! Efter några timmar började känseln i benen komma tillbaka och efter fyra timmars bedövning kunde jag röra mina ben igen.
Vi blev hämtade av en barnmorska från avdelning 17. Vi skulle få komma till den avdelningen där det var tänkt att vi skulle bo. Det var ett familjerum och så mysigt.
På kvällen tog jag några steg och på natten gick jag på toa och skötte magen. Helt otroligt, tyckte personalen. En konstig sak var att jag inte hade några kraftiga smärtor. Trodde jag skulle ha jätteont i magen, men det var helt fantastiskt hur bra allt gick. Jag hade mest ont i min axel, det var som att någon stack en kniv genom axeln. Den smärtan kom då och då. Fick smärtstillande som hjälpte ganska bra. Smärtan i axeln var egentligen den smärtan som jag bara besvärades av. Och det förklarades av "Överförd smärta". Det var inte ovanligt med smärta här... Nervimpulser som gick från magen till axeln. Man sa att smärtan skulle försvinna och samma dag som vi skulle åka hem hade jag inte längre ont. Men samma dag som vi skulle åka hem kände jag mig som Dolly Parton! Brösten var gigantiska, stenhårda och bara sprutade mjölk... Ni som ska skaffa barn eller är på gång! Skaffa amningsinlägg - tro mig, de går åt!
Samtidigt som min mjölk rann till ordentligt och brösten vart stora och hårda blev knölen i armhålan också stor, öm och hård. Knölen i armhålan skrev jag om vid ett tidigare tillfälle, som en läkare konstaterade var bara en fettknöl. SKITSNACK! I lördags var jag till akuten för jag hade så ont i armhålan och där kunde man konstatera att det är bröstvävnad i armhålan. Mjölkkörtlar finns där som vuxit på sig... Det fick jag konstaterat idag efter ultraljud. Och det är egentligen inte mycket att göra åt. Bara att härda ut och hoppas att knölen lägger sig i och med att amningen sedan om några månader upphör. Knölen gör ont, så det kommer bli lite besvärligt det här...
Molly har badat två gånger sedan vi kom hem. Första gången var det inte speciellt omtyckt men idag gick det superbra. Hon bara njöt av att ligga där i badet...
I fredags vid återkontrollen vägde hon 2578 gram. Hon hade alltså sjunkit 7% i vikt, vilket inte är ovanligt. Matar henne var tredje timme och det funkar bra. Hela tiden hoppas man att hon ska gå upp i vikt... Vi har en bröstpump eftersom brösten varit så stora och spända (måste bröstpumpa ofta).bland ger vi henne mjölk ur flaska och då vet man ju exakt hur mycket hon får. Idag ny viktkontroll och då vägde hon 2590 gram.
På onsdag kommer barnsköterskan från BVC hem till oss för den första kontrollen!
Tänk vad livet har blivit annorlunda. Ett helt nytt liv... Molly är fantastisk och lyser upp våra dagar...
Vändningsförsök
Vilken dag!!!!! Ojojoj vad det har hänt grejer alltså... Förbered er på en lång berättelse om vad som hänt idag.
Somnade inte förrän mycket sent inatt, var väl ganska nervös inför dagens vändningsförsök men vi höll också på med huset fram tills sent igår kväll. Lars rev väggen mellan vardagsrummet och stora hallen. Blev bra och vardagsrummet känns mycket större...
Hur som - vaknade tidigt imorse och åkte till Danderyds sjukhus. Väl inne på Danderydsförlossningen, där vändningsförsöket skulle göras, blev vi visade till ett rum. I rummet intill fanns en förlösande kvinna som skrek sååå högt. Det lät nästan som att ngn höll på att bli mördad. Jag började nästan gråta när jag hörde gråten, helt plötsligt blev allting så verkligt. Alla apparater som var överallt tillsammans med det där "bakgrundsskriket". Usch läskigt, tänkte jag!
Som tur var kom en annan barnmorska som visade oss till ett annat rum och därefter ytterligare ett. Det var hårt tryck på förlossningen, och tydligen hade det varit väldigt hårt tryck hela veckan. Det tog ett tag innan vi väl kom igång. En barnmorska kom in i rummet som kopplade CTG-apparat. Hon klämde, kände på magen och kunde liksom jag konstatera att huvudet låg under mitt högra revben. Yes, hennes favoritställning som vanligt. Man satte en nål och jag var kopplad till CTG kurvan under någon timme, men timmen kändes som en evighet. Studerade kurvan och kunde se mina sammandragningar. Vid varje sammandragning ökade hennes hjärtljud... Helt fantastiskt.
Någon timme senare kom dr in. Det var faktiskt samma dr som den vi träffade hos barnmorskan i fredags. Ja precis! Han som sa att det var 85% chans att hon skulle vända sig med ett vändningsförsök. Mmmmm visst... Och det är precis det som jag hela tiden har tänkt - Inte en chans att denna envisa rackare ruckar på sitt läge. Dr kletade på sånt där kallt glidslem och kollade först med UL hur hon låg. Han kunde snabbt konstatera att hon låg i pik med stjärten nedåt. Han kände på magen vilket var väldigt obehagligt och kände att detta skulle bli omöjligt. Hennes stjärt var nämligen fixerad i bäckenet. Han sa att det inte var någon idé att ens försöka vända henne. Haha, han som var så säker på att denna lilla flicka skulle gå att vända.
Med en svag röst och pinsam ton sa farbror dr "Hon har ett perfekt läge om du vill föda vaginalt, men det förutsätter ju att dina bäckenmått är bra. De behöver vara 30% över det normala för att det ska fungera." Lars skrattade och sa "Tror inte att denna kvinna har ett så stort bäcken" varpå läkaren svarade att en smal kvinna kan ha ett stort bäckenmått, medan en tjock kvinna kan ha ett litet bäckenmått. Yeah right, tänkte jag. Aldrig att jag föder en bebis i säte. Fy fasen vad ont! Han förstod detta naturligtvis... En vaginal sätes-förlossning är inte helt komplikationsfri, ju.
Dr tog kontakt med sina kollegor och kom tillbaka ytterligare någon timme senare och sa att det fanns en tid för kejsarsnitt nu på onsdag men han sa att det mest optimala är att vi förlöses nästa vecka, när vi är i vecka 39. Men han sa att de inte hade op.tider då, inte på hela veckan. Onsdag var den enda dag och tid som fanns. Frågade om det fanns tider på annat sjukhus, men doktorn sa att det var fullbokat överallt i Stockholm båda dessa veckor. Och nu ställer jag mig den frågan - Hur kan det vara möjligt???? Hur kan det vara möjligt att det är helt fullbokat vad gäller planerade snitt??? Ska man riskera ett barns hälsa och plocka ut henne en vecka för tidigt, för att det inte finns utrymme eller resurser att förlösa det... KONSTIGT må jag säga. Så mycket skatt som man betalar och det här får man i gengäld. Några timmar senare fick vi träffa narkosläkaren som berättade hur själva bedövningen under snittet går till... Han verkade kompetent och hoppas att han kommer vara vår narkosdr på onsdag!
På eftermiddagen var vi på inskrivning på avdelning 17. Vi träffade en trevlig barnmorska som gav oss mycket bra information inför snittet. Det är på avdelning 17 vi kommer eftervårdas. Jättefint med stora rum! Men om något går snett, exempelvis att barnets lungor inte är fullt utvecklade så kanske vi skickas till neonatalen där man får vårdas tillsammans tills barnets hälsa stabiliserats... Vi hoppas på eftervård på 17 utan komplikationer!
Frågade barnmorskan vår möjlighet att få en tid för kejsarsnitt nästa vecka och vi står först på tur om någon med planerat snitt nästa vecka skulle akutsnittas nu innan. Så vi får se... Imorgon kl 18 får vi ett exakt besked om hur det blir. GUD, imorgon kl 18 vet vi om vi kommer att få ett barn bara några timmar senare!!!
OJ vad långt det blev - här får ni se några bilder från dagen! 19 kg ökad vikt, idag vägde jag ca 78 kg... vilken tjockis!
Barnvagnen står och väntar...
Barnvagnen är nu färdigpimpad och skötväskan är packad... :) Har bäddat vagnen med fårskinnspäls och den söta ljusrosa åkpåsen från "Simple World" - varm och gosig. Registreringsskylten är även den ditsatt. Det blev så himlans gulligt. För varje sån här sak man gör desto mer längtar man efter henne... lilla skruttan! <3 Men snart så ... är hon här.
Nervös.
Hela helgen har det varit ett himla liv i magen och hon sparkar åt alla möjliga håll. Kanske har hon t.om. vänt sig rätt till imorgon? Haha det vore kul, men jag är skeptisk! Hennes favoritställning är helt klart att ha huvudet under mitt högra revben, men snart ändras det... Enligt läkaren har hon säkert försökt att ta sig runt utan att lyckas och därför ska man nu hjälpa henne på traven!
Har fortfarande inte börjat packa BB väskan, men så småningom är det dags... Måste göra det idag, men förlossningsplanen är ju inte klar...
Check - Skötbordet klart
För övrigt har jag ont i revbenet. Bebis trycker så hårt med huvudet mot revbenet att det nästan känns som jag skall få nån fraktur snart... Det är liksom som att hon ställer sig upp i magen eller nåt, för samtidigt som man känner det där hårda trycket uppåt känner man sparkar nedåt. Haha! Söta lilla bebis!! Förstå att du ska vända dig! Du har uppenbarligen inte fattat att det är nedåt som är utgången till denna värld...
Söta små tillbehör till barnvagnen!
Så - här är en bild på tillbehör till barnvagnen. En söt liten ljusrosa dingeling figur som ska pryda vagnens suflett. Tillsammans med den ljusrosa åkpåsen och fårskinnsfällen passar den kanon. En namnskylt i form av en "registreringsskylt" i fram på barnvagnen är ju bara ett måste! Haha, eller hur! Så söttttt!!!
VÄNDNINGSFÖRSÖK PÅ MÅNDAG 11/1
Idag var jag hos barnmorskan på morgonen... Samtliga värden var ganska bra. Men järnvärdet ligger fortfarande relativt fjuttigt på 105 g/l trots att jag äter två järntabletter à 100 mg per dag...
Bltr 140/70 mmHg.
Hb 105 g/l
Barnets HF 146 slag/min som vanligt.
B-glukos 5,1 mmol/l.
SF-mått: 34 cm.
Blev inplanerad till läkaren på morgonen så två flugor i en smäll. Tur att älsklingen var med. Vi diskuterade nämligen vändningsförsök och farbror dr lyckades avskrämma oss. Han sa att kejsarsnitt är något som man gärna skall undvika, det är trots allt en av de största operationerna man kan genomgå med risk för sammanväxningar, kroniska smärtor osv.
Läkaren sa att det med 85% säkerhet kommer lyckas med vändning eftersom vår bebis är ganska liten och eftersom det finns gott om fostervatten. Han sa att de inte håller på i mer än 3 minuter. Om det inte lyckas och hjärtljuden skulle gå ner, vilket är högst osannolikt, blir man snittad akut. Men om hon bara inte vill vända sig blir man väl inplanerad på ett kejsarsnitt och tyvärr har inte Danderyds sjukhus några tider kvar för planerat snitt i januari, så då blir det KS eller SÖS, eller något annat sjukhus... Det känns skittråkigt och störigt. Men men... Vi får hoppas på det bästa. Om hon lägger sig rätt så blir det ju en normal förlossning på BB Stockholm! Det viktigaste är att hon kommer ut frisk!!!!!!
Kontroll UL
Beräknad vikt utifrån alla mätvärden var 2,6 kg vid dagens kontroll. Men hon sa att detta kan diffa ganska mycket...
Imorgon blir det barnmorskebesök och då kommer vi nog att diskutera det här med kejsarsnitt och vändningsförsök igen. Det lutar åt snitt... Vågar inte riskera det här med brutna ben vid vändning och navelsträng runt halsen...
Nu står sängen och väntar på dig vår lilla bebis...
Vyssan Lull tassarna
Här är sängen. Färdigbäddad och klar.
Det som saknas är vår lilla sötis som snart kommer ligga här...
Förvärkar?
Det var ingen fara med Lars. Han hade krockat men varken han eller den andre föraren tog skada. Skönt! Det är det viktigaste! Jag blev så himlans orolig...
Igår kväll när vi var hos mina föräldrar fick jag som mensliknande värkar. Mamma trodde på förvärkar... Och idag har det fortsatt. Inte som vanliga sammandragningar, utan mer smärtsamma mensvärkar som har kommit och gått. Hmm börjar det komma igång redan! Jag misstänker att vi får bebis i mitten på januari men Lars tror i början på februari. Vi får se... :)
ÅHHHH DET HÄR ÄR SÅ SPÄNNANDE! På dagarna pratar vi om barnuppfostran och på kvällarna myser vi. Lars är ledig en hel vecka till och det är underbart att ha tid tillsammans. Sovrummen är nu i princip helt klara, och stressen har lagt sig. Lars pussar på magen (I LOVE IT) och vi pratar med bebben ofta, med hopp att hon hör allt vad vi säger!
Idag kom föräldrarna och syster förbi med en jättesöt body till bebben som kommer passa helt perfekt. Den var så söt. Lars är på fotbollscup och jag ska strax börja med god middag. Har städat, det känns rent och fint hemma. Blir en mysig kväll framför TV:n och kanske lite Wallander...
Vecka 36 + 2
"Nu är det inte så långt kvar och föräldraledigheten har börjat för de flesta.
Om barnet skulle födas nu räknas det som fullgånget. Barnet är moget och väl förberett för livet utanför livmodern. De flesta barn ligger med huvudet i bäckenet, 4 procent ligger med stjärten före. Huvudet - eller stjärten - tränger ner i bäckenet och fixerar sig. Tidpunkten varierar dock mycket, hos en förstföderska kan huvudet redan vara fixerat sedan flera veckor och hos en omföderska är det inte helt ovanligt att det sker först i samband med att förlossningen startar. Nattsömnen är inte så god som tidigare. Antingen måste du gå upp och kissa eller så sparkar ditt barn så att du inte kan sova.Det är vanligt med ryggbesvär särskilt under senare delen av graviditeten, då kan det vara skönt att vila ryggen genom att ligga ner en stund. Bäst är att ligga på sidan med ena eller både benen böjda och en kudde mellan benen som stöd.I vecka 37 är medelkroppslängden 49 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3000 gr. Huvudets omkrets är 34 cm. Från och med den här veckan är inte ditt barn för tidigt född. De mesta av lanugohåret är borta. Lungorna har mognat. Barnet sväljer fostervatten och kissar, vilket är en viktig del i balansen av mängden fostervatten. Vid födelsen har ditt barn 300 ben i kroppen medan vuxna har 206, flera är ganska mjuka till en början. Vissa av benen växer samman i barndomen."
Åh herre jösses vad tiden går undan... Nu är det bara 25 dagar kvar, nedräkningen har börjat. Jag räknar dagar och timmar... Senaste dagarna har varit väldigt jobbiga på så vis att lillan trycker upp sitt huvud mot mitt högra revben. Precis! Och det kan jag säga gör ont! Man kan inte andas när det trycker så mot lungan och benet... Antingen har hon ett blåmärke på huvudet när hon kommer ut så som hon har legat eller så har jag ett brutet revben. Haha. Vår skrutta har en favvo-ställning och det är min högra sida. På dagarna kan man se hur hela magen bara rör sig fram och tillbaka och så känner man hur tomt det är på vänstra sidan och hur hårt det är på höger... Det verkar som att hon fortfarande ligger i säte eftersom jag känner sparkarna långt ned. Det verkade som barnmorskan vid det senaste besöket tyckte att jag var superlarvig som inte vågar det här med vändningsförsök, men det är faktiskt inte ett lätt beslut. Har hört så mycket negativt om vändningsförsök. Jag tycker inte att man ska hålla på att bråka med henne och försöka ändra hennes läge. Om hon nu vill ligga med stjärten före, låt henne göra det... Det finns nog en anledning till allt.
Mina fötter är svullna som en elefants och älsklingen har börjat kalla mig för sin bumbibjörn. Haha! Jag har ont när jag rör mig och häromnatten när jag skulle gå och kissa tappade jag balansen. Mina fötter gör ont och det är svårt att gå... Har nu köpt mig ett par rejäla stödstrumpor som ger rejäl kompression. Har dessutom huvudvärk dagligen... Det är jobbigt. Känner mig tung och vill nu att hon bara ska komma. Vi läntar efter lilla prinsessan.
OJ!!!!!!!!!!!!! Nu ringde Lars, han har krockat...... Orolig.... måste sluta skriva.................
