Molly

Idag är en dålig dag. Jag har så sjukt ont i bäckenet. Jag vaknade flera gånger under natten och "skrek av smärta", som min man förklarade det. Vår lilla tjej har lagt  sig något sjukt obekvämt också. Hon trycker med ngn kroppsdel på blåsan och jag måste springa på toa flera gånger i timmen. Jag tror att ryggen gör ont av att jag städade igår och var i full gång hela dagen. Nä min rygg behöver vila. Vila ordentligt. Nu förstår jag inte riktigt hur jag ska ta upp mig från sängen var jag ligger nu... Varje rörelse gör så fasansfullt ont.

Jag känner mig också extremt hormonell idag. Jag tog en mysig lunch med en vän på stan idag. För ovanlighetens skull åkte jag kommunalt. På både resan dit och hem möts man av människor som luktar illa. Och som dessutom hostar, snorar och nyser mig i nacken. Näää fy fasen! Dessa människor borde veta hut och stanna hemma. I dessa grisinfluensa-tider också! Jag tänkte nästan säga ifrån, men feg som man är satt man tyst där och orkade inte ens byta plats. Tacka vet jag min bil...

Som ni säkert kan utläsa känner jag mig mäktigt irriterad idag, och det är väl hormonerna som gör detta. Får jag hoppas i alla fall. Jag skyller på det...

Idag går jag in i vecka 30. Galet att det bara är 11 veckor kvar. Tiden kommer gå så himla fort. Idag hälsade jag på mina underbara arbetskamrater och patienter på jobbet. Det var så underbart att se alla... Det känns så skönt att sammdragningarna har avtagit. Och foglossningen känns bättre. Det var bra att jag blev sjukskriven. Nu kommer förhoppningsvis bebben växa i den takt vi vill! Hoppas! :)

---------------------------------------------------------------

"Vid den här tiden väger bebisen ca 1400 gram, är ca 38 cm lång och ca 28 cm från huvud till stjärt. Barnets fysiska proportioner är nu som på ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer för att få plats i kraniet. Även om det börjar bli trångt kan barnet fortfarande slå kullerbyta i livmodern. Om du är förstföderska kommer din bebis antagligen att lägga sig med huvudet neråt om ett par veckor. Magen är ordentligt rund och fundusmåttet är 28-31 cm. Man kan uppleva barnet som lite väl stökigt."


---------------------------------------------------------------

Idag på morgonen var det relativt lugnt i magen men kl 10 började hon hicka. Det känns som små buffar som kommer med jämna intervaller. Samtidigt kände jag hur hela magen rörde sig och hur hon gjorde någon slags kullerbytta?! Denna cirkus pågick i ungefär en halvtimme för att sedan bli väldigt lugnt. Bebisen är väldigt lugn i magen och jag försöker se positivt på det. Jag försöker att intala mig själv att det helt enkelt är en lugn och harmonisk människa där inne. Jag ska försöka att inte oroa mig. Hon rör sig mest på mornarna och kvällarna. På dagen är det ganska lugnt. Ibland känner man en liten kick, men det är sällan. Igår på ultraljudet såg man också att moderkakan ligger i framväggen och enligt alla barnmorskor och läkare kan det vara denna som funkar som en "stötdämpare". Den dämpar liksom alla sparkar...

Jag har fått en hormonsträng på magen som börjar strax ovanför magen och går hela vägen ned till naveln. Magen putar verkligen nu. Nu kan alla se att man är gravid och det är kul. Jag trivs med min mage. Det känns fantastiskt att ha ett liv där inne!!! :) 

Vi saknar vår lilla flicka.  

Såååå idag var det dags! Idag var det dags att bege sig till Tittutkliniken på 3D/4D Ultraljud. Vi hade sett fram emot det såå länge och äntligen var det vår tur att få se vår bebis i de där härliga dimensionerna!

Det var så underbart. Men något frustrerande ibland eftersom hon mestadels låg med fötterna vid ansiktet. Detta gjorde det naturligtvis väldigt svårt för oss att se det söta ansiktet. Men det dök fram då och då. Vi fick se de söta små runda kinderna i alla fall. Vi såg den vackra munnen och ett sött leende. Fjun på huvudet syntes oxå. Hjärtat slog fint 144 slag/min och hon vägde vid detta ultraljud 1200 gram. Vad ska hon väga nu? Vi går in i vecka 30 imorgon, måste kolla! Har kollat på videon två gånger ikväll och varje gång så har man upptäckt nya saker. Hihi. Har upptäckt att hon stoppat handen eller kanske tummen i munnen?! Och har också upptäckt att hon vid ett tillfälle sträckt ut tungan...

Den norska ivriga barnmorskan försökte få barnet att ändra läge så att vi skulle få oss en god syn, men det var svårt. Bebben var en envis blyg rackare som hellre visade oss undersidan på tassarna än det söta trynet... Vi fick en ny tid för ultraljud om en vecka. Då kanske hon har ändrat läge! Men detta är tydligen en vanlig "sitt"ställning.

VI LÄNGTAR EFTER DIG VÅR LILLA ÄLSKLING!

Idag har det gått 28 veckor... Jag känner mig så lugn och harmonisk idag! Så skönt att slippa alla måsten. Ryggen är stel, bäckenet är ömt, men nacken mår bättre. Är idag otroligt nöjd. Fått brev från FK där det framgår att de beviljat mig havandeskapspenning 2 månader innan beräknad förlossning. Alltså mellan 29:e november till 17:e januari... Jag skickade in mina papper i torsdags förra veckan och fick svaret idag. Det har gått väldigt snabbt och det är jag så tacksam för. Det blir nu alltså sjukskrivning fram tills HP börjar... Jag hade ett samtal med min chef idag som var så förstående, och det känns också som en lättnad.

Det lutar åt att det blir en Bugaboo vagn trots att den är så dyr. Talade precis med en god vännina som har en sån som är supernöjd och hon säger att den funkar kanon i terräng! Den är snygg, stilren, lätt hanterbar oh funktionell. KANON med andra ord!



 

27 veckor har gått och jag är inne i 28:e veckan nu! Helt otroligt.

" I vecka 28 väger bebben 1,1 kg och den totala längden är 35 cm. Nu växer hjärnan och börjar forma sina karakterisiska vecklingar. Bebbens öögonbryn och fransar har vanligtvis redan växt fram i den här veckan. Håret på huvudet börjar bli långt. Hela kroppen är täckt med tunt, fjunigt hår som formar små virvlar. Bebisens vikt har ökat sin vikt ca 10 gånger på 11 veckor från 100 g till 1100 g. Bara på de senaste 4 veckorna har hennes vikt fördubblats. Nu växer hon snabbt. I vecka 28 drar många kvinnor en lättnadens suck. Föds bebisen nu har hon stora chanser att klara sig. Man kan ha ökat mellan 7-11 kg i vikt. Bara placentan (moderkakan) väger nästan ett halvt kilo (400 g) just nu. Barn som föds nu har stora chanser att överleva. Överlevnaden är faktiskt 97% nu"

Bebisen rörde sig en hel del igår kväll och jag märker att hon gillar musik och gärna rör sig i takt med musiken. :) Har inte känt av bebbens hicka än, men det komer väl... Jag har en del sura uppstötningar, mår lite illa på eftermiddagarna men det varierar och jag har fått en röd strimma på magen :) Eller hormonsträng som det kallas?! Har börjat få en del bristningar på brösten och jag måste hitta en bra bH, någon som har nåt bra tips??

Efter många om och men gick jag till barnmorskan idag och svininfluensavaccinerade mig. Har blivit så nojig efter all läsning om svininfluensan. Bestämde mig på ett ögonblick idag och tänkte att jag måste få det överstökat nu när jag bestämt mig. Sprang dit direkt efter jobbet och fick sprutan. Hittills inga biverkningar. Kanske lite tung i huvudet...  Hoppas det inte blir mer än så här!

För övrigt är jag ganska trött nu... Tröttheten som fanns i början på graviditeten har börjat komma igen nu. Och fogarna lossar... Har även fått en del sammandragningar som märks av när jag är stressad eller har mycket att göra. Ganska obehagligt faktiskt. Hela livmodern bara drar ihop sig.

Denna vecka ska vi köpa barnvagn och det blir nog en Kronan trots allt... :)

Idag var en dålig dag. Med ryggen har det hittills varit bra och jag gick till jobbet imorse även fast det var ganska svårt att ta sig upp från sängen.

På förmiddagen ringde jag till min barnmorska och berättade för henne att lilla tösen i magen inte sparkar som hon har gjort tidigare. På en-två veckor har det varit väldigt lugnt, och inte ens när man buffar på magen flyttar hon sig. 

Barnmorskan tyckte att jag skulle åka in till sjukhuset och kolla upp detta närmare. Jag fick ett nummer till den obstetriska mottagningen DS och möttes av en vänlig röst som tyckte att jag skulle komma in och göra en närmare kontroll. Jag började storgrina när hon sa att jag skulle komma in, för det säger de ju inte hur som helst. Tänkte "Men herregud, jag kanske skulle ha åkt för 1-2 veckor sedan när de minskade fosterrörelserna började". 

Gick till min chef och kunde inte hejda tårarna som bara forsade. Ringde samtidigt min man Lars som tog en taxi från stan till Täby, till mitt jobb varifrån vi skulle ta bilen till DS. Han tyckte att jag inte skulle köra i det tillstånd som jag var i. Vi åkte till sjukhuset och väl framme var klockan 12 och läkarna hade gått på lunch. Fick sitta och vänta ett tag (ett LÅNGT tag), lämnade ett urinprov (oj det glömde jag få svar på) och så lyssnade barnmorskan med en sån där doppler på magen. Allt lät bra, enligt henne.

Det gick flera timmar och i väntrummet satt en massa kvinnor såväl lyckliga som gråtandes och gick in till läkarna en efter en. Jag hade kommit till en mottagning var det både var akutbesök och tidsbeställd mottagning. Blev nervös och tyckte det var konstigt att det aldrig blev vår tur. Tv-serie efter tv-serie passerade på TV skärmen och vi kom till en tidpunkt när "Förlossningskliniken" skulle visas. Tio höggravida kvinnor sittandes i ett väntrum, som ivrigt satt och kollade på ett program som visade de absolut förfärliga förlossningarna.

Till slut, strax innan kl fyra kom vi in till farbror doktorn som med ultraljud kollade närmare vad/om och var felet kunde vara. Han tyckte allt såg normalt ut, förutom att det "kanske var lite för lite fostervatten". Och vad betyder det, frågade jag. "Ja det är inte bra för barnet". Då blev jag än mer orolig. Jag såg på hela hans kroppsrörelser och uttryck att något var fel. Det kändes som han inte talade sanning när han sa att det såg bra ut. Han ville skicka remiss för en ordentlig ultraljudsundersökning av ultraljudsspecialist och väl inne hos henne var allt bra.

På ultraljudsslärmen kunde vi se en liten bedårande flicka liggandes med fötterna i ansiktet, ungefär som en hopfälld kniv, så hon har nog rätt svårt att röra på sig enligt läkaren. Ingenting onormalt, absolut inte. Det kan vara därför jag känner minskade fosterrörelser. Plus att moderkakan ligger i framväggen. När hon höll ultraljudsstaven mot magen kände jag sparkar och blev så glad att hon äntligen visade livstecken! :) Det var underbart att se henne öppna och stänga munnen, hon var ju mycket större nu än vid sista ultraljudstillfället för flera veckor sedan.

Mina värden var bra. Blodtrycket var bra (110/65) och bebben väger ungefär 880 gram vilket är helt normalt, dock lite i underkant. Vid denna tidpunkt brukar de väga runt 1 kg.

Glad, lättad... Så skönt att allt var normalt. Gissa om jag var orolig.

Det var en hektisk dag på jobbet med mycket spring fram och tillbaka... På jobbet kände jag inte direkt av smärtan i ryggen men när jag kom hem; ojojoj! :( Under hela min graviditet har jag nog aldrig haft så ont som jag haft ikväll. Efter middagen la jag mig i sängen för att vila och kom inte upp. Kunde inte vända mig för smärtan var outhärdlig och spred sig som en löpeld genom hela ryggslutet och ned i bägge benen. Går inte riktigt att beskriva. Ringde min man som är på jobbet och grät av bara ren smärta... Till slut, efter en timmes kämpande i sängen, kom jag upp på benen. Men när jag går är det som att smärtan från ryggslutet sprider sig ned i benen, därför är varje steg väldigt smärtsamt. Jag hoppas inte det här fortsätter... Hur ska jag då klara av att jobba? Jag vill inte ha sådana här kvällar.

En fin bild som min kära fotograf till syster tog häromdagen. Älskar dig gumman. Stickad tröja, leggings och linne från Gina Tricot. Halsband från Dyrberg & Kern.