Molly

"Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå. Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern. När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först. Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor. Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen. Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid! Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar avtaga under den här perioden."

Jag kan nog inte hålla med om att andfåddheten börjar avta, eftersom jag känner mig flåsigare än någonsin. Minsta lilla steg jag tar får mig att flåsa och trappsteg ska vi inte tala om. Min familj har t.om. påpekat det. Jag, syster och mamma var på bio häromdagen varpå syster påpekade "Michelle, kan du inte andas tystare". Det var lite lustigt!! haha! Nästäppan förenklar ju inte det hela, och jag får mestadels andas med öppen mun. Magen blir bara större och större i omfång, känns som att bebisen växer för varje dag och det är underbart. Nattetid är det oftast lugnt med kisseriet men på dagarna blir det en hel del toalettbesök för det trycker ju på såå mycket. Känner av humörsvängningar då och då och blir ganska lätt irriterad, men det är nog inte så konstigt... får man hoppas. Sura uppstötningar är något som jag lätt får numera och illamåendet har börjat ta fart igen. Blir illamående flera gånger dagligen men det brukar lätta med lite mat eller dricka...

Idag satt vi och pratade om att det faktiskt inte alls är lång tid kvar nu tills vi får krama om, pussa och kela med vår lilla dotter! Vad vi längtar!

Oj vilka humörsvängningar. Känner mig gladare idag och det känns bra. Sov 12 timmar inatt, antar att jag behövde massa sömn...

Sitter och planerar hur inredningen i barnrummet skall bli. Snart är sovrummen färdigrenoverade och det känns underbart. Rummen är nu helvita; vita väggar, vita golv. Riktiga "ljusrum", så om det är någon som känner sig nedstämd någon dag är det bara att komma och sätta sig i rummen så blir man direkt glad. Hihi.

Bebberummet kommer vara fyllt med massor av prinsessgrejer. Har kollat ut dessa saker som jag vill ha:

Denna "leksaksback" eller förvaringsbox kan man beställa på www.jamaprodukter.se . Där kan man välja vad det skall målas för figurer på boxen. Denna balettdansös var söt, men man kan även välja att få en prinsessbild eller krona på. Det som är bra är att denna back passar i följande Expedithylla från Ikea:


Hyllan "Expedit" från Ikea (syns ovan) tycker jag skulle passa kanon i bebisrummet där man kan förvara alla bebisleksaker och gosedjur.



Denna fotoram från www.svenskabarnrum.se är ju hur gullig som helst!





Denna boklist är ju jättesöt och finns också att köpa på www.svenskabarnrum.se. Funderar på att köpa den.

Sov så gott hela natten. Vaknade först vid fem av att hon sparkade och höll på. Drömde om bebisen inatt. Drömde om förlossningen och allting gick så bra. Hade inte ont, det gick på bara 20 minuter och hon var ute. Hon var så vacker, som en liten ängel. Men hon föddes en månad för tidigt och var 46 cm lång. Det var ett magiskt ögonblick att hålla i henne och titta in i hennes vackra ögon.

”I vecka 32 väger din bebis närmare 1.8 kg och är c:a 44 cm från topp till tå. Under den här perioden rör bebisen sig mer och kraftfullare än någonsin. Kommande veckor bli utrymmet att röra sig allt mindre, och den så kallade fosterställningen blir den enda möjliga. Håll reda på fosterrörelserna och kontakta MVC om de plötsligt skulle minska i frekvens och/eller intensitet. Tillväxttakten avtar nu något och utgörs främst av ökat underhudsfett som också gör att bebisen ser rundare och mindre skrynklig ut. Amningsreflexen är utvecklad och vid beröring av kinden vänder bebisen på huvudet för att söka efter bröstet, och beröring av underläpp gör att den öppnar munnen. Den klarar också att suga och svälja på ett koordinerat sätt. Din livmoders översta del finns nu c:a 13 cm ovanför naveln. Nu när bebisen vuxit sig så stor och livmodern är högre i buken kan du märka av en ny upplevelse: när bebisen ligger uppochner i mage kan den sparka uppåt och träffa dina revben. Trycket kan göra att det känns ömt, särskilt om bebisen fastnar med en fot mellan revbenen. Du kan delvis förhindra detta genom att sitta upp så mycket som möjligt."

Denna vecka har minst sagt varit turbulent. I måndags startade jag min behandling mot urinvägsinfektion, och sannolikt berodde sammandragningarna på UVI:n eftersom de nu minskat i intensitet. Visst får jag sammandragningar… dagligen. Men av UVI:n hade jag sammandragningar onormalt många gånger per dag och varje värk höll i sig ganska länge.

Jag kan känna hennes rörelser mer än tidigare, och det gör mig väldigt väldigt glad. Känner fortfarande inte sparkarna när jag står upp, men så fort jag sätter eller lägger mig påbörjar hon sin cirkus. Hon hickar flera gånger dagligen och vid de tillfällena är det riktigt håll igång där inne.

Min mage växer och linjen på magen, linea nigra, är väl synlig. Andfåddheten finns och för varje vecka blir jag bara mer och mer flåsig. Svullnaderna i kroppen gör sig påminda. Häromdagen satt jag och älsklingen och studerade mina annars så ”skelettiga” händer och fötter. De har verkligen svullnat på sig nu. Jag vaknar på mornarna och är ofta bortdomnad i både händer, fötter, och får också kramper i vaderna som även de samlar på sig vätska. Svullnaden märks också av i bihålorna. Jag är så täppt i näsan konstant och detta påverkar öronen och min andning, flåsar ofta och andas mest genom munnen… Häromdagen inhandlades Otrivin som lättar mina besvär något!

Helgen har varit supermysig. Fredagen spenderades, som varje fredag, hos föräldrarna och det blev Idol-mys och middag som jag stod för. Det blev Bruschetta till förrätt, Canneloni till varmrätt och Chokladmousse till dessert. Faktiskt himlans gott. Gårdagen kom min älskade syster hit, vi bakade lussebullar och de blev otroligt goda. Vi smaskade i oss hur många som helst på kvällen, drack Oboy och hyrde en film "The Proposal". Jag hann kolla i några minuter innan jag, som vanligt, somnade... Filmer är rena sömnmedlet för mig. Dagen började med mysig första advents frukost med tänt ljus, risgrynsgröt m.m. Nu ikväll blir det första adventsmiddag hos mamma, pappa och Isabelle. Ser fram emot julmat!!!!!!!!

På 3D ultraljudet häromdagen låg hon fortfarande i säte. Lilla gumman – det är dags att vända på dig nu!!!

Vill rikta ett stort tack till min älskade syster som hjälpt mig med ny header till min blogg. Älskar dig!!! Har haft en supermysig kväll hos föräldrarna. Öronen fortsätter besvära mig, vilket är något deppigt. Jag hoppas att det släpper snart. Öronen lever sitt egna lilla liv. Som tur är har jag en familj och vänner som stöttar, är underbara och förstående.

Idag gjorde vi ett nytt försök på Tittutkliniken. Hon låg ju med fötterna och händerna i ansiktet senast, så vi fick komma en gång till - idag - och göra nytt 3/4D Ultraljud. Som jag hade anat låg hon fortfarande i säte, med fötterna i ansiktet.

Denna gång var det liksom förra sååå underbart! Hennes leende fick mig att smälta... När Lars älsklingen pratade började hon skratta hysteriskt; underbart att se. Hennes små runda kinder blir bara rundare och näsan spetsigare; precis som sin fars. Hon är jordens vackraste. Kan verkligen rekommendera alla gravida att gå och göra ett sånt här ultraljud, det är helt fantastiskt, ett magiskt ögonblick i ditt liv helt klart.

En god vän har rekommenderat mig att köpa en bärsjal, som man tydligen kan använda redan från att barnet är nyfött. Idag har jag beställt hem en sådan - en bärsjal fr. Looma i modellen Sino. Har från flera håll hört att denna skall vara jättebra. Det är en trikåsjal som är 5 m lång och som knyts direkt runt kroppen (se fotot). Modellen och kvaliteten gör att den anpassar sig perfekt efter barn och bärare. Tänk vad mysigt!!! Ett bra köp, tror jag.

För x antal år sedan gjorde jag min sjuksköterskepraktik på förlossningen på DS. I ett par dagar hade jag en handledare som var urusel. Hon var totalt omänsklig och kall, och jag kunde inte förstå hur hon kunde arbeta som barnmorska. Stackars blivande mammor och pappor som fick ha henne på sal.

Ibland poppar hemska tankar upp. Jag var nämligen med om en fruktansvärt hemsk sak som jag ibland börjar tänka på. Hon visade mig runt på förlossningen, och visade mig in i en städ-skrubb där en naken bebis låg i en sån där "glas-säng". Hon låg spritt näck (utan filt eller något på) och var inte vid liv. Barnmorskan sa till mig "Ibland händer det här, och då måste vi stoppa in ungarna så här". Jag var helt förskräckt, upprörd och ledsen. Jag kommer ihåg att jag grinade hela kvällen efter att jag hade kommit hem. Jag berättade vad som hade hänt för min ordinarie handledare men fick inget direkt gen-svar... 

Tänk vilka omänskliga åtgärder! I en städ-skrubb låg hon!!! Visst blir man upprörd och ledsen.  

Idag åkte min man hemifrån extremt tidigt, och jag kunde inte somna om när han slog igen dörren. Så jag var vaken kl 6 - lagom kul. Somnade strax efter tolv och sprang på toaletten en gång under natten. När jag sover dåligt är jag på ruggigt dåligt humör dagen därpå...

Igår när jag vaknade hade jag domningar och stickningar i fingrarna på höger hand. Det har även hänt en gång tidigare. Jag var hos barnmorskan igår som sa att det är karpaltunnelsyndrom. Hon sa att jag skulle säga till om det skulle förvärras så att en arbetsterapeut kan ge mig en skena att ha på handen nattetid. Det är tydligen vanligt med karpaltunnelsyndrom efter grav.månad 6. Idag har jag inte haft några domnings/sticknings besvär och jag hoppas det förblir så. 

För övrigt så lyssnade vi på bebbens hjärtljud vid barnmorskebesöket igår, hennes HF låg på 144-152 slag/min. Hon var pigg och hjärtljuden lät fina. De accelerade i takt med att hon rörde sig. Mys. Mitt bltr har gått ned (SKÖNT) och nu är det på mitt normala 115/60 igen istället för 140/80 som jag har haft föregående två veckor. Barnmorskan tyckte att jag såg mycket piggare ut vid detta barnmorskebesök än sist och det var så skönt o höra... Mitt SF mått är 27 och tydligen fortfarande lite för litet. Börjar bli lite nervös över tillväxtultraljudet nu. Tänk om hon är för liten fortfarande, då kanske man skall plocka ut henne tidigare. Men nej nej, inte tänka så... Får hoppas att hon vuxit till sig!!!

Har haft hjärtklappning de senaste dagarna och jag har varit på ganska så dåligt humör. Ibland känns det som att hjärtat sitter i halsgropen när man ligger ned. Andfåddheten har kommit smygande och nu är jag andfådd ibland även i vilande stund. Konstigt va?! Kanske är en effekt av att jag alltid har varit fruktansvärt dålig på att träna. Känner mig hormonell; humöret går upp och ned väldigt mycket. Jag har varit extremt illamående idag... Kanske för att jag är så trött?! Idag har skruttan rört sig massor i magen och det är faktiskt väldigt lättande!