Vecka 10 + 4 dagar
Ojoj det var längesen jag skrev nu. Min syster påminde mig häromdagen...
Mitt illamående som jag så intensivt beskrev har avtagit, men är inte borta. Det finns där och triggas av matos och andra otrevligheter. Illamåendet har gått över i en obeskrivlig trötthet...
Jag jobbar dagtid måndag-fredag numera och är helt slut efter jobbet. Vill bara sova, saknar min säng när jag sitter i bilen hem och till jobbet....
Nu är jag i vecka 10 och det känns faktiskt helt underbart att ha en liten krabat i magen. I går började jag få magont i nedre delen av magen och då tänkte jag att.... "nu är det kört". "Tänk om jag får missfall". Vilken hemsk känsla det vore! Här har man gått och triggat upp sina känslor och känner sig glad att man äntligen är med barn. Det är 1½ vecka kvar, sedan är det mycket mindre risk att få missfall... Känns skönt.
Jaa... så vad har hänt sedan sist. Vi var på ett läkarbesök förra veckan. Träffade Magnus Hagmar som är gynekolog på KS. Fick ett otroligt trevligt och lugnt bemötande. Det kändes bekvämt att sitta där inne och ställa alla frågor som man hade i huvudet. Innan läkarbesöket hade jag jätteont i magen, hade inte skött magen på flera dagar, och han berättade för mig och min man att det är vanligt med antingen förstoppning eller diarré när man väntar barn pga alla hormonomställningar. Jag kan nästan tänka mig att det är tarmarna som gör att jag har smärre buksmärtor just nu faktiskt.
Jag började nytt jobb för 2½ vecka sedan med provanställning ett halvår och det var väl ganska tokigt att bli med barn mitt i en provanställning, men vad ska man göra?! Jag berättade för min chef idag eftersom hon ska sluta snart. Och det kändes faktiskt mycket bra. Bättre än vad jag hade trott. Jag grät lite pga mitt dåliga samvete och berättade för henne om graviditeten och att den faktiskt inte har gått så långt. Jag fick en kram, och ett varmt grattis. Hon sa att man inte kan avsluta någons provanställning pga graviditet. Och så sa hon att jag ju fungerar jättebra, så det blir inga problem att få stanna kvar. Jag som har varit så förbaskat orolig..... Det känns som en lättnad att ha berättat om graviditeten. Alltid jobbigt att gå och hålla saker inne.
Enligt alla info.sidor syns det inte så mycket på magen vid denna tidpunkt i graviditeten, men jag tycker att det syns... och det verkligen! Bebisen är nu mellan 3,2-4,3 cm lång och är stor som ett plommon. I den tionde veckan är alla kroppens organ anlagda, nu återstår bara för de att utvecklas och mognas. Fingrar och tår har vuxit isär och svansen har försvunnit. Hjärnan växer med otroliga 250 000 neuroner per minut! Hjärtat är fullt utvecklat, men de externa könsorganen syns inte förrän under nästa vecka.
Helt otroligt att vara med barn. En helt ny milstolpe i livet...! :)
Mitt illamående som jag så intensivt beskrev har avtagit, men är inte borta. Det finns där och triggas av matos och andra otrevligheter. Illamåendet har gått över i en obeskrivlig trötthet...
Jag jobbar dagtid måndag-fredag numera och är helt slut efter jobbet. Vill bara sova, saknar min säng när jag sitter i bilen hem och till jobbet....
Nu är jag i vecka 10 och det känns faktiskt helt underbart att ha en liten krabat i magen. I går började jag få magont i nedre delen av magen och då tänkte jag att.... "nu är det kört". "Tänk om jag får missfall". Vilken hemsk känsla det vore! Här har man gått och triggat upp sina känslor och känner sig glad att man äntligen är med barn. Det är 1½ vecka kvar, sedan är det mycket mindre risk att få missfall... Känns skönt.
Jaa... så vad har hänt sedan sist. Vi var på ett läkarbesök förra veckan. Träffade Magnus Hagmar som är gynekolog på KS. Fick ett otroligt trevligt och lugnt bemötande. Det kändes bekvämt att sitta där inne och ställa alla frågor som man hade i huvudet. Innan läkarbesöket hade jag jätteont i magen, hade inte skött magen på flera dagar, och han berättade för mig och min man att det är vanligt med antingen förstoppning eller diarré när man väntar barn pga alla hormonomställningar. Jag kan nästan tänka mig att det är tarmarna som gör att jag har smärre buksmärtor just nu faktiskt.
Jag började nytt jobb för 2½ vecka sedan med provanställning ett halvår och det var väl ganska tokigt att bli med barn mitt i en provanställning, men vad ska man göra?! Jag berättade för min chef idag eftersom hon ska sluta snart. Och det kändes faktiskt mycket bra. Bättre än vad jag hade trott. Jag grät lite pga mitt dåliga samvete och berättade för henne om graviditeten och att den faktiskt inte har gått så långt. Jag fick en kram, och ett varmt grattis. Hon sa att man inte kan avsluta någons provanställning pga graviditet. Och så sa hon att jag ju fungerar jättebra, så det blir inga problem att få stanna kvar. Jag som har varit så förbaskat orolig..... Det känns som en lättnad att ha berättat om graviditeten. Alltid jobbigt att gå och hålla saker inne.
Enligt alla info.sidor syns det inte så mycket på magen vid denna tidpunkt i graviditeten, men jag tycker att det syns... och det verkligen! Bebisen är nu mellan 3,2-4,3 cm lång och är stor som ett plommon. I den tionde veckan är alla kroppens organ anlagda, nu återstår bara för de att utvecklas och mognas. Fingrar och tår har vuxit isär och svansen har försvunnit. Hjärnan växer med otroliga 250 000 neuroner per minut! Hjärtat är fullt utvecklat, men de externa könsorganen syns inte förrän under nästa vecka.
Helt otroligt att vara med barn. En helt ny milstolpe i livet...! :)
Kommentarer
Trackback
