Vecka 30.

Idag går jag in i vecka 30. Galet att det bara är 11 veckor kvar. Tiden kommer gå så himla fort. Idag hälsade jag på mina underbara arbetskamrater och patienter på jobbet. Det var så underbart att se alla... Det känns så skönt att sammdragningarna har avtagit. Och foglossningen känns bättre. Det var bra att jag blev sjukskriven. Nu kommer förhoppningsvis bebben växa i den takt vi vill! Hoppas! :)

---------------------------------------------------------------

"Vid den här tiden väger bebisen ca 1400 gram, är ca 38 cm lång och ca 28 cm från huvud till stjärt. Barnets fysiska proportioner är nu som på ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer för att få plats i kraniet. Även om det börjar bli trångt kan barnet fortfarande slå kullerbyta i livmodern. Om du är förstföderska kommer din bebis antagligen att lägga sig med huvudet neråt om ett par veckor. Magen är ordentligt rund och fundusmåttet är 28-31 cm. Man kan uppleva barnet som lite väl stökigt."


---------------------------------------------------------------

Idag på morgonen var det relativt lugnt i magen men kl 10 började hon hicka. Det känns som små buffar som kommer med jämna intervaller. Samtidigt kände jag hur hela magen rörde sig och hur hon gjorde någon slags kullerbytta?! Denna cirkus pågick i ungefär en halvtimme för att sedan bli väldigt lugnt. Bebisen är väldigt lugn i magen och jag försöker se positivt på det. Jag försöker att intala mig själv att det helt enkelt är en lugn och harmonisk människa där inne. Jag ska försöka att inte oroa mig. Hon rör sig mest på mornarna och kvällarna. På dagen är det ganska lugnt. Ibland känner man en liten kick, men det är sällan. Igår på ultraljudet såg man också att moderkakan ligger i framväggen och enligt alla barnmorskor och läkare kan det vara denna som funkar som en "stötdämpare". Den dämpar liksom alla sparkar...

Jag har fått en hormonsträng på magen som börjar strax ovanför magen och går hela vägen ned till naveln. Magen putar verkligen nu. Nu kan alla se att man är gravid och det är kul. Jag trivs med min mage. Det känns fantastiskt att ha ett liv där inne!!! :) 

Vi saknar vår lilla flicka.  


Kommentarer
Postat av: Andrea.

Det var kul att du kom förbi och sa hej på jobbet! :).

2009-11-13 @ 17:19:24
URL: http://jagochensamheten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0