Vår fantastiska Molly är här!
Vid 7-tiden var vi framme på DS förlossningen och blev visade in på ett rum. Där kollade man först en CTG kurva för att se att lillan mådde bra, vilket hon verkade göra.
Barnmorskan som skulle ha hand om oss hette Eva Björnsdotter och hon var helt gudomligt duktig. Hon var så trevlig, snäll och omtänksam. Hon var med oss från ankomsten till sjukhuset till det att Molly var ute. Jag var fruktansvärt trött och Lars också. Vi hade sovit dåligt på natten, så vi la oss och försökte sova efter CTG kurvan... Jag hade ännu inte fått några värkar. Fick byta binda konstant, det kom så mycket vatten. Och det började bli blodblandat, men det var ingen fara...
Strax innan kl. 11 skulle Lars gå och ställa om bilen på parkeringen... Vi frågade barnmorskan hur lång tid det kunde vara kvar tills det blev dags med snitt. Hon trodde att det skulle bli snart, men kanske om någon timme. Strax efter kl. 11 kom Eva in, Lars hade precis gått ut... Hon sa "Det är dags för avfärd, vill du ta med någon filt till bebben?" Jag blev genast orolig att Lars inte skulle hinna komma tillbaka. Ringde honom och sa "Det börjar bli dags!". Det gick några minuter och såg ingen Lars... De började köra iväg mig i sängen, undersköterskan och barnmorskan. De sa "Du behöver inte vara orolig, vi kommer att visa honom var han skall byta om!". Väl framme på förlossningen möttes jag av massor av underbara sköterskor.
Kände smått panik när man rullade in sängen på ett operationsrum och tårarna började rinna ned längs kinderna. Jag var trött och oron började komma. Hade fortfarande inte sett till Lars... Väl inne på op.salen träffade jag övrig op.personal och narkosläkare som förklarade hur bedövning och allt skulle gå till. Och in kom min underbara man med vår barnmorska Eva! Ombytt och klar. Jag som var så orolig, nu var jag så lycklig att ha honom vid min sida igen...
Dags med bedövning - Jag var livrädd för den där spinalbedövningen som de skulle ge i ryggmärgen. Först fick man en bedövningsspruta som kändes som vanlig tandläkarbedövning. Sedan gav man spinalbedövningen som kändes som ett litet nålstick. Inte alls farligt... och det gjorde inte speciellt ont. Medan narkosläkaren gav bedövningen kände jag en stickande känsla i benen och kände slutligen hur bägge benen domnade bort. Såg hur op.personalen lyfte på mina ben, men jag hade ingen direkt känsel. Beröring kände jag, men absolut ingenting annat... Jag sov alltså inte under snittet. De satte upp ett skynke nedanför brösten så att vi inte kunde se vad de höll på med vid magen...
Två läkare kom in på op.salen och presenterade sig, de verkade väldigt duktiga. Kl 11.24 började man snittet. Jag kände hur det drog fram och tillbaka i magen, men som sagt - ingen smärta fanns! Lite obehagligt var det att höra läkare som bad om olika instrument, och det väldigt obehagligt att höra det där sörplande vätskeljudet... Fostervattnet?! Det drog upp mot revbenen och i samma sekund stack en barnmorska fram huvudet och sa "11.28!". Fattade absolut ingenting. Trodde inte ens man hade börjat operationen och fram kom en liten bebis helt nedsmetad med fosterfett. Tårarna bara rann nedför kinderna. Glädjetårar. Vilken lycka. Hon såg helt underbar ut, så liten. Fick henne till bröstet, men barnmorskan och Lars gick snabbt iväg för att göra alla kontroller. Låg där på britsen och man sydde ihop mig... Hörde bebisskrik och narkosläkaren lugnade mig och sa "Det är en frisk bebis!". Efter en stund kom Lars tillbaka med lilla Molly. Det var verkligen en Molly. En söt Molly... Så underbart söt! Hade aldrig sett något vackrare...
Hon vägde 2830 gram och var 48 cm lång... Ögonen var stora, vackra och kroppen så liten...
Vi kom till uppvaket och Molly tog direkt bröstet... Jag som hade trott att det skulle vara så svårt med amningen i och med snitt och allt, men det var inte så... Det gick hur bra som helst! Efter några timmar började känseln i benen komma tillbaka och efter fyra timmars bedövning kunde jag röra mina ben igen.
Vi blev hämtade av en barnmorska från avdelning 17. Vi skulle få komma till den avdelningen där det var tänkt att vi skulle bo. Det var ett familjerum och så mysigt.
På kvällen tog jag några steg och på natten gick jag på toa och skötte magen. Helt otroligt, tyckte personalen. En konstig sak var att jag inte hade några kraftiga smärtor. Trodde jag skulle ha jätteont i magen, men det var helt fantastiskt hur bra allt gick. Jag hade mest ont i min axel, det var som att någon stack en kniv genom axeln. Den smärtan kom då och då. Fick smärtstillande som hjälpte ganska bra. Smärtan i axeln var egentligen den smärtan som jag bara besvärades av. Och det förklarades av "Överförd smärta". Det var inte ovanligt med smärta här... Nervimpulser som gick från magen till axeln. Man sa att smärtan skulle försvinna och samma dag som vi skulle åka hem hade jag inte längre ont. Men samma dag som vi skulle åka hem kände jag mig som Dolly Parton! Brösten var gigantiska, stenhårda och bara sprutade mjölk... Ni som ska skaffa barn eller är på gång! Skaffa amningsinlägg - tro mig, de går åt!
Samtidigt som min mjölk rann till ordentligt och brösten vart stora och hårda blev knölen i armhålan också stor, öm och hård. Knölen i armhålan skrev jag om vid ett tidigare tillfälle, som en läkare konstaterade var bara en fettknöl. SKITSNACK! I lördags var jag till akuten för jag hade så ont i armhålan och där kunde man konstatera att det är bröstvävnad i armhålan. Mjölkkörtlar finns där som vuxit på sig... Det fick jag konstaterat idag efter ultraljud. Och det är egentligen inte mycket att göra åt. Bara att härda ut och hoppas att knölen lägger sig i och med att amningen sedan om några månader upphör. Knölen gör ont, så det kommer bli lite besvärligt det här...
Molly har badat två gånger sedan vi kom hem. Första gången var det inte speciellt omtyckt men idag gick det superbra. Hon bara njöt av att ligga där i badet...
I fredags vid återkontrollen vägde hon 2578 gram. Hon hade alltså sjunkit 7% i vikt, vilket inte är ovanligt. Matar henne var tredje timme och det funkar bra. Hela tiden hoppas man att hon ska gå upp i vikt... Vi har en bröstpump eftersom brösten varit så stora och spända (måste bröstpumpa ofta).bland ger vi henne mjölk ur flaska och då vet man ju exakt hur mycket hon får. Idag ny viktkontroll och då vägde hon 2590 gram.
På onsdag kommer barnsköterskan från BVC hem till oss för den första kontrollen!
Tänk vad livet har blivit annorlunda. Ett helt nytt liv... Molly är fantastisk och lyser upp våra dagar...
Vändningsförsök
Vilken dag!!!!! Ojojoj vad det har hänt grejer alltså... Förbered er på en lång berättelse om vad som hänt idag.
Somnade inte förrän mycket sent inatt, var väl ganska nervös inför dagens vändningsförsök men vi höll också på med huset fram tills sent igår kväll. Lars rev väggen mellan vardagsrummet och stora hallen. Blev bra och vardagsrummet känns mycket större...
Hur som - vaknade tidigt imorse och åkte till Danderyds sjukhus. Väl inne på Danderydsförlossningen, där vändningsförsöket skulle göras, blev vi visade till ett rum. I rummet intill fanns en förlösande kvinna som skrek sååå högt. Det lät nästan som att ngn höll på att bli mördad. Jag började nästan gråta när jag hörde gråten, helt plötsligt blev allting så verkligt. Alla apparater som var överallt tillsammans med det där "bakgrundsskriket". Usch läskigt, tänkte jag!
Som tur var kom en annan barnmorska som visade oss till ett annat rum och därefter ytterligare ett. Det var hårt tryck på förlossningen, och tydligen hade det varit väldigt hårt tryck hela veckan. Det tog ett tag innan vi väl kom igång. En barnmorska kom in i rummet som kopplade CTG-apparat. Hon klämde, kände på magen och kunde liksom jag konstatera att huvudet låg under mitt högra revben. Yes, hennes favoritställning som vanligt. Man satte en nål och jag var kopplad till CTG kurvan under någon timme, men timmen kändes som en evighet. Studerade kurvan och kunde se mina sammandragningar. Vid varje sammandragning ökade hennes hjärtljud... Helt fantastiskt.
Någon timme senare kom dr in. Det var faktiskt samma dr som den vi träffade hos barnmorskan i fredags. Ja precis! Han som sa att det var 85% chans att hon skulle vända sig med ett vändningsförsök. Mmmmm visst... Och det är precis det som jag hela tiden har tänkt - Inte en chans att denna envisa rackare ruckar på sitt läge. Dr kletade på sånt där kallt glidslem och kollade först med UL hur hon låg. Han kunde snabbt konstatera att hon låg i pik med stjärten nedåt. Han kände på magen vilket var väldigt obehagligt och kände att detta skulle bli omöjligt. Hennes stjärt var nämligen fixerad i bäckenet. Han sa att det inte var någon idé att ens försöka vända henne. Haha, han som var så säker på att denna lilla flicka skulle gå att vända.
Med en svag röst och pinsam ton sa farbror dr "Hon har ett perfekt läge om du vill föda vaginalt, men det förutsätter ju att dina bäckenmått är bra. De behöver vara 30% över det normala för att det ska fungera." Lars skrattade och sa "Tror inte att denna kvinna har ett så stort bäcken" varpå läkaren svarade att en smal kvinna kan ha ett stort bäckenmått, medan en tjock kvinna kan ha ett litet bäckenmått. Yeah right, tänkte jag. Aldrig att jag föder en bebis i säte. Fy fasen vad ont! Han förstod detta naturligtvis... En vaginal sätes-förlossning är inte helt komplikationsfri, ju.
Dr tog kontakt med sina kollegor och kom tillbaka ytterligare någon timme senare och sa att det fanns en tid för kejsarsnitt nu på onsdag men han sa att det mest optimala är att vi förlöses nästa vecka, när vi är i vecka 39. Men han sa att de inte hade op.tider då, inte på hela veckan. Onsdag var den enda dag och tid som fanns. Frågade om det fanns tider på annat sjukhus, men doktorn sa att det var fullbokat överallt i Stockholm båda dessa veckor. Och nu ställer jag mig den frågan - Hur kan det vara möjligt???? Hur kan det vara möjligt att det är helt fullbokat vad gäller planerade snitt??? Ska man riskera ett barns hälsa och plocka ut henne en vecka för tidigt, för att det inte finns utrymme eller resurser att förlösa det... KONSTIGT må jag säga. Så mycket skatt som man betalar och det här får man i gengäld. Några timmar senare fick vi träffa narkosläkaren som berättade hur själva bedövningen under snittet går till... Han verkade kompetent och hoppas att han kommer vara vår narkosdr på onsdag!
På eftermiddagen var vi på inskrivning på avdelning 17. Vi träffade en trevlig barnmorska som gav oss mycket bra information inför snittet. Det är på avdelning 17 vi kommer eftervårdas. Jättefint med stora rum! Men om något går snett, exempelvis att barnets lungor inte är fullt utvecklade så kanske vi skickas till neonatalen där man får vårdas tillsammans tills barnets hälsa stabiliserats... Vi hoppas på eftervård på 17 utan komplikationer!
Frågade barnmorskan vår möjlighet att få en tid för kejsarsnitt nästa vecka och vi står först på tur om någon med planerat snitt nästa vecka skulle akutsnittas nu innan. Så vi får se... Imorgon kl 18 får vi ett exakt besked om hur det blir. GUD, imorgon kl 18 vet vi om vi kommer att få ett barn bara några timmar senare!!!
OJ vad långt det blev - här får ni se några bilder från dagen! 19 kg ökad vikt, idag vägde jag ca 78 kg... vilken tjockis!
Barnvagnen står och väntar...
Barnvagnen är nu färdigpimpad och skötväskan är packad... :) Har bäddat vagnen med fårskinnspäls och den söta ljusrosa åkpåsen från "Simple World" - varm och gosig. Registreringsskylten är även den ditsatt. Det blev så himlans gulligt. För varje sån här sak man gör desto mer längtar man efter henne... lilla skruttan! <3 Men snart så ... är hon här.
Nervös.
Hela helgen har det varit ett himla liv i magen och hon sparkar åt alla möjliga håll. Kanske har hon t.om. vänt sig rätt till imorgon? Haha det vore kul, men jag är skeptisk! Hennes favoritställning är helt klart att ha huvudet under mitt högra revben, men snart ändras det... Enligt läkaren har hon säkert försökt att ta sig runt utan att lyckas och därför ska man nu hjälpa henne på traven!
Har fortfarande inte börjat packa BB väskan, men så småningom är det dags... Måste göra det idag, men förlossningsplanen är ju inte klar...
Check - Skötbordet klart
För övrigt har jag ont i revbenet. Bebis trycker så hårt med huvudet mot revbenet att det nästan känns som jag skall få nån fraktur snart... Det är liksom som att hon ställer sig upp i magen eller nåt, för samtidigt som man känner det där hårda trycket uppåt känner man sparkar nedåt. Haha! Söta lilla bebis!! Förstå att du ska vända dig! Du har uppenbarligen inte fattat att det är nedåt som är utgången till denna värld...
Söta små tillbehör till barnvagnen!
Så - här är en bild på tillbehör till barnvagnen. En söt liten ljusrosa dingeling figur som ska pryda vagnens suflett. Tillsammans med den ljusrosa åkpåsen och fårskinnsfällen passar den kanon. En namnskylt i form av en "registreringsskylt" i fram på barnvagnen är ju bara ett måste! Haha, eller hur! Så söttttt!!!
VÄNDNINGSFÖRSÖK PÅ MÅNDAG 11/1
Idag var jag hos barnmorskan på morgonen... Samtliga värden var ganska bra. Men järnvärdet ligger fortfarande relativt fjuttigt på 105 g/l trots att jag äter två järntabletter à 100 mg per dag...
Bltr 140/70 mmHg.
Hb 105 g/l
Barnets HF 146 slag/min som vanligt.
B-glukos 5,1 mmol/l.
SF-mått: 34 cm.
Blev inplanerad till läkaren på morgonen så två flugor i en smäll. Tur att älsklingen var med. Vi diskuterade nämligen vändningsförsök och farbror dr lyckades avskrämma oss. Han sa att kejsarsnitt är något som man gärna skall undvika, det är trots allt en av de största operationerna man kan genomgå med risk för sammanväxningar, kroniska smärtor osv.
Läkaren sa att det med 85% säkerhet kommer lyckas med vändning eftersom vår bebis är ganska liten och eftersom det finns gott om fostervatten. Han sa att de inte håller på i mer än 3 minuter. Om det inte lyckas och hjärtljuden skulle gå ner, vilket är högst osannolikt, blir man snittad akut. Men om hon bara inte vill vända sig blir man väl inplanerad på ett kejsarsnitt och tyvärr har inte Danderyds sjukhus några tider kvar för planerat snitt i januari, så då blir det KS eller SÖS, eller något annat sjukhus... Det känns skittråkigt och störigt. Men men... Vi får hoppas på det bästa. Om hon lägger sig rätt så blir det ju en normal förlossning på BB Stockholm! Det viktigaste är att hon kommer ut frisk!!!!!!
Kontroll UL
Beräknad vikt utifrån alla mätvärden var 2,6 kg vid dagens kontroll. Men hon sa att detta kan diffa ganska mycket...
Imorgon blir det barnmorskebesök och då kommer vi nog att diskutera det här med kejsarsnitt och vändningsförsök igen. Det lutar åt snitt... Vågar inte riskera det här med brutna ben vid vändning och navelsträng runt halsen...
Nu står sängen och väntar på dig vår lilla bebis...
Vyssan Lull tassarna
Här är sängen. Färdigbäddad och klar.
Det som saknas är vår lilla sötis som snart kommer ligga här...
Förvärkar?
Det var ingen fara med Lars. Han hade krockat men varken han eller den andre föraren tog skada. Skönt! Det är det viktigaste! Jag blev så himlans orolig...
Igår kväll när vi var hos mina föräldrar fick jag som mensliknande värkar. Mamma trodde på förvärkar... Och idag har det fortsatt. Inte som vanliga sammandragningar, utan mer smärtsamma mensvärkar som har kommit och gått. Hmm börjar det komma igång redan! Jag misstänker att vi får bebis i mitten på januari men Lars tror i början på februari. Vi får se... :)
ÅHHHH DET HÄR ÄR SÅ SPÄNNANDE! På dagarna pratar vi om barnuppfostran och på kvällarna myser vi. Lars är ledig en hel vecka till och det är underbart att ha tid tillsammans. Sovrummen är nu i princip helt klara, och stressen har lagt sig. Lars pussar på magen (I LOVE IT) och vi pratar med bebben ofta, med hopp att hon hör allt vad vi säger!
Idag kom föräldrarna och syster förbi med en jättesöt body till bebben som kommer passa helt perfekt. Den var så söt. Lars är på fotbollscup och jag ska strax börja med god middag. Har städat, det känns rent och fint hemma. Blir en mysig kväll framför TV:n och kanske lite Wallander...
Vecka 36 + 2
"Nu är det inte så långt kvar och föräldraledigheten har börjat för de flesta.
Om barnet skulle födas nu räknas det som fullgånget. Barnet är moget och väl förberett för livet utanför livmodern. De flesta barn ligger med huvudet i bäckenet, 4 procent ligger med stjärten före. Huvudet - eller stjärten - tränger ner i bäckenet och fixerar sig. Tidpunkten varierar dock mycket, hos en förstföderska kan huvudet redan vara fixerat sedan flera veckor och hos en omföderska är det inte helt ovanligt att det sker först i samband med att förlossningen startar. Nattsömnen är inte så god som tidigare. Antingen måste du gå upp och kissa eller så sparkar ditt barn så att du inte kan sova.Det är vanligt med ryggbesvär särskilt under senare delen av graviditeten, då kan det vara skönt att vila ryggen genom att ligga ner en stund. Bäst är att ligga på sidan med ena eller både benen böjda och en kudde mellan benen som stöd.I vecka 37 är medelkroppslängden 49 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3000 gr. Huvudets omkrets är 34 cm. Från och med den här veckan är inte ditt barn för tidigt född. De mesta av lanugohåret är borta. Lungorna har mognat. Barnet sväljer fostervatten och kissar, vilket är en viktig del i balansen av mängden fostervatten. Vid födelsen har ditt barn 300 ben i kroppen medan vuxna har 206, flera är ganska mjuka till en början. Vissa av benen växer samman i barndomen."
Åh herre jösses vad tiden går undan... Nu är det bara 25 dagar kvar, nedräkningen har börjat. Jag räknar dagar och timmar... Senaste dagarna har varit väldigt jobbiga på så vis att lillan trycker upp sitt huvud mot mitt högra revben. Precis! Och det kan jag säga gör ont! Man kan inte andas när det trycker så mot lungan och benet... Antingen har hon ett blåmärke på huvudet när hon kommer ut så som hon har legat eller så har jag ett brutet revben. Haha. Vår skrutta har en favvo-ställning och det är min högra sida. På dagarna kan man se hur hela magen bara rör sig fram och tillbaka och så känner man hur tomt det är på vänstra sidan och hur hårt det är på höger... Det verkar som att hon fortfarande ligger i säte eftersom jag känner sparkarna långt ned. Det verkade som barnmorskan vid det senaste besöket tyckte att jag var superlarvig som inte vågar det här med vändningsförsök, men det är faktiskt inte ett lätt beslut. Har hört så mycket negativt om vändningsförsök. Jag tycker inte att man ska hålla på att bråka med henne och försöka ändra hennes läge. Om hon nu vill ligga med stjärten före, låt henne göra det... Det finns nog en anledning till allt.
Mina fötter är svullna som en elefants och älsklingen har börjat kalla mig för sin bumbibjörn. Haha! Jag har ont när jag rör mig och häromnatten när jag skulle gå och kissa tappade jag balansen. Mina fötter gör ont och det är svårt att gå... Har nu köpt mig ett par rejäla stödstrumpor som ger rejäl kompression. Har dessutom huvudvärk dagligen... Det är jobbigt. Känner mig tung och vill nu att hon bara ska komma. Vi läntar efter lilla prinsessan.
OJ!!!!!!!!!!!!! Nu ringde Lars, han har krockat...... Orolig.... måste sluta skriva.................
Barnmorskebesök m.m.
Inatt sov vi första natten i vårt nyrenoverade sovrum. Underbar känsla att det äntligen är klart efter alla dessa månader. Eller jaa nästan klart iaf. Nu är det bara småsaker kvar att göra. Det är sååå fint och jag är så stolt över min man som har renoverat det hela... Det känns lyxigt och modernt! Nu vill man bara fortsätta renovera resterande hus, men det gäller att ha pengar också... Det är inte gratis direkt.
Vi fixade massor inatt. Jag sorterade lite i den nya garderoben och vek bebbekläder. Vi gick och la oss först vid tre-tiden. När jag la mig var jag superpigg och upp i varv, så kunde inte somna. Vi hade barnmorskebesök inbokat kl 07.30 så det blev ingen god sömn inatt direkt. Men det gör ingenting, det tar vi igen en annan gång...
Barnmorskan skickade remiss för nytt ultraljud för att fastställa hur hon ligger samt hennes tillväxt... Kommer gå på ultraljud nästa vecka. Om hon ligger i säte fortfarande, blir jag sen inbokad på ett läkarbesök för att boka in snitt alt. vändningsförsök. Men det lutar som sagt mest åt snitt... Tror personligen inte att hon vänt sig rätt. Ja, och hur känner jag inför det här med snitt. Naturligtvis jättetråkigt att inte få genomgå en "normal förlossning". Men det viktigaste är att barnet mår bra när hon kommer ut... Ibland tror man att det finns en mening med att hon ligger i säte... Kanske är mitt bäcken för trångt för en vanlig förlossning??!
Värdena idag var bra...
- Mitt bltr var 130/70.
- Hennes HF 146 slag/min.
- SF mått 32 cm.
Eftersom jag har svullnat en hel del över anklarna, fötterna och händerna lämnade jag urinprov för att kontrollera protein i urin. Hon skulle ringa om det var nåt avvikande, men det har hon inte gjort, så det var väl bra antar jag...
Här kommer lite bilder på våra nyrenoverade sovrum. 
Vårt sovrum
Bebisrummet i kvällsljus
Bebisrummet i dagsljus
Moseskorgen som är himlans söt
Det närmar sig...
Tiden rullar iväg och snart är det dags. Bara en månad kvar... Sovrummen börjar bli klara och idag har jag börjat tvätta bebiskläderna. Så mysigt att sitta och sortera. När jag har tvättat ska jag stryka och vika in de fint i hennes nya garderob... Bilder kommer så småningom. Lilla prinsessan, vi längtar efter dig! Har massor av sammandragningar och tror ibland att det är på väg att hända något...
Tack !
Senaste dagarna har mina fötter och anklar svullnat på sig rejält. Mina annars spinkiga skelettfötter ser ut som elefantfötter. De är tunga som bly. Den här svullnaden och vätskeansamlingen gör dessutom att jag har väldigt ont i fötterna. Ska till barnmorskan i mitten på nästa vecka så skall fråga henne om hon kan ta lite prover för att iaf utesluta havandeskapsförgiftning. Ska nog förresten ringa på måndag för säkerhets skull... Jag köpte stödstrumpor för cirkus 2 veckor sen, men idioten till butiksbiträde mätte fel, så de är alldeles för stora och gör därför ingen nytta.
Bebben sparkar på men jag tror att hon fortfarande ligger i säte eftersom sparkarna känns så långt ned i magen... Hennes favoritsida verkar vara höger, eftersom hon alltid ligger där. Haha ser lite underligt ut utifrån, magen brukar oftast vara vinklad åt höger. Vänster sida är liten och höger sida är stooor... :)
Idag ska min familj ut till Lars familj i Sotter för att fortsätta julfirandet där. Jag och Lars åker också med naturligtvis... Mys!
GOD JUL !
Mysigt med jul, alltid lika mysigt. Trevligt sällskap och så den fantastiskt ljuvliga maten! Det närmar sig - imorgon är det dags... Älskar att öppna klappar och älskar att se allas reaktioner när de öppnar sina! Min älskling har lagt ett stort rosa paket här i sovrummet. Eftersom våra julsockor fortfarande är nedstoppade i flyttkartonger har han satt sin vanliga strumpa på paketet. Haha vilken kille! Lite juligt blev det iaf... :)
Jag mår ganska bra, det är bäckenet som är problemet. De senaste dagarna har jag visserligen promenerat ganska mycket så det är väl därför jag har extra mycket ont antar jag. Har ont vid nästan varje rörelse, den enda gången som jag inte har ont är när jag ligger ner... Kanske får skaffa kryckor snart?! Skönt att det är så kort tid kvar. Igår trodde jag allvarligt att hon skulle ploppa ut. Hade sååå mycket sammandragningar och hon var helt vild i magen. Idag har hon också varit vild, men har haft mindre sammandragningar. Vi var på vår andra förlossningsförberedande kurs igår kväll, och måste erkänna att vi får mycket mycket bra information inför förlossningen även fast hon föreläsaren är himlans tråkig och monoton i sitt tonläge...
Har varit hem till mamma och pappa. Granen i år blev pricken över i:t! Det var längesen jag såg en så vacker julgran. Den är pyntad med vita, grå kulor och vita och silvriga rosetter. Hör hur vackert det låter!!!! Smakade mammas hemgjorda julköttbullar idag och de smakade ljuvligt. Likaså knäcken. Ikväll blir det kanske, som varje år, provsmak på mammas griljerade skinka som alltid smakar lika gott!!!! Ohhhh I love it! Har köpt en superfin svart klänning att ha på mig imorgon tillsammans med snygga strumbyxor och höga strumpor ovanpå det... Ni får se kort på alltihop sen!
GOD JUL!!!
Vecka 34 + 0
Gick in i vecka 35 idag. Det känns underbart och tiden går sååå fort. Magen växer för varje dag och jag känner mig pigg igen, fylld av energi. Bäckenbesvären är dock väldigt jobbiga. Det är framför allt i lägesändringar som jag får ont, så det bästa är att sitta eller ligga. Benen och fötterna är något svullna och jag har köpt stödstrumpor. Dock i lite för stor storlek, så de gör i princip ingen nytta... Har stickningar i fötterna och får faktiskt ganska ont på mornarna av att böja på fingrarna. Hmmm... Varför?? Har säkert med vätskan och svullnaden att göra. Vaknar på nätterna av hennes sparkar, hon tycker inte om när jag ligger på sidan för då blir det ett himla liv där inne...
Tog en härlig promenad till Täby Centrum för att träffa barnmorskan. Vi hade ett mycket bra samtal. Mitt urinprov var negativt (ingen uvi), och barnmorskan sa att man kan ha besvär som liknar UVI utan att det är det. Barnet kan nämligen sparka nedåt och göra att det känns obehagligt i urinröret. Vi kontrollerade mitt bltr som var 125/65 mmHg (bra). Mitt blodvärde har även gått upp till 111 g/l vilket är bättre än det senast tagna. Så jag ska fortsätta ta 2 järntabletter varje dag... Visserligen får jag ganska ont i magen, men jag känner mig pigg nu och det är mycket viktigare!
Barnmorskan tryckte och klämde på magen och kunde känna att lillan ligger i säte fortfarande och hon sa att chanserna att hon vänder sig nu är MINIMAL, väldigt liten. Vi lyssnade på bebbens hjärtljud efter att hon hade känt på magen och bebisen verkade upprörd efter undersökningen, vilket syntes på hjärtljuden som nu var 152 slag/min. Helt normalt. Har nytt besök hos barnmorskan om 2 veckor och om hon inte har vänt sig rätt då skall vi boka in ett läkarbesök för att diskutera snitt och/eller vändningsförsök. Det lutar mest åt snitt tror jag... Men en läkare kan väl alltid övertala en....
Doktorn
Vårt minislott
Vårt lilla "slott" som jag brukar kalla det, med fin stentrappa och pelare på framsidan, är så charmigt. Det finns inte många hus i Täby som ser ut så här. Från 30-talet and I love it. Renoveringen av de två sovrummen börjar lida mot sitt slut och det är så skönt. Nu är det småsaker kvar. Alla socklar och dörrlister ska upp i dagarna och så ska sänglamporna sättas upp på väggen. Det kommer bli så kul att snart börja inreda bägge rummen med prylar... Funderar på en taklampa i silver från BoConcept till vårt sovrum. Det låter lite udda, men det är riktigt snyggt, tänk mot det vita. Funderar på en lampa i rosa till bebberummet men har inte hittat någon riktigt bra ännu. Letar vidare...
Här kommer några bilder på huset från utsidan och de två sovrummen. Obs. att de inte riktigt är klara, det kommer fler bilder när allt är klart. :)
Huset sett utifrån och jag älskar det. Vår första vinter i huset och det är riktigt mysigt.
Visst är bebberummet sött?!
Här är vårt sovrum som inte heller är klart, men på god väg... Själva "sovdelen" skiljs av mot garderobsdelen med en halvvägg som ni ser en del utav på bilden ovan. 
Garderobsdelen i sovrummet som jag personligen tycker är kreativ och annorlunda... Min älskling är duktig som har byggt och renoverat allt!
Barnmorskebesök
Jag lämnade in urin för kontrollodling (eftersom jag hade UVI för några v. sedan) och på urinstickan nu såg det inte bra ut. Har fortfarande sveda och obehag när jag kissar, men jag ville inte påbörja någon antibiotikakur förrän man vet vilka baciller det är. Imorgon får jag svar och med största sannolikhet är det en infektion som kommer börja behandlas då.
Mitt Hb var i underkant (106-108) och jag har därför börjat ta 2 Tabl. Niferex på kvällarna istället för en. Detta betyder en massa besök på toa:n per dag eftersom magen hatar dessa piller.
Mitt blodsocker var bra och mitt blodtryck likaså. Bebisens hjärtfrekvens var 144 slag/min om jag kommer ihåg rätt.
Värken i benen och tröttheten kan enligt barnmorskan bero på blodbrist. Naturligtvis är ju graviditeten i sig något som ger trötthet, andfåddhet och hjärtklappning, så detta är ju ingenting onormalt. Får se nu om det blir bättre. Har fortfarande ont i mina ben i alla fall...
Har under en längre tid sett en svullnad i armhålorna. ArmhålORNA trodde jag. Trodde jag var svullen för att jag har gått upp i vikt. Men till min fasa såg jag häromdagen när jag stod framför spegeln att jag har en knöl bara i min vänstra armhåla. Det är en ganska stor svullnad om man jämför med den andra armhålan och det gör ont när man trycker där. Är det lymfkörteln eller något annat?? Bäst att ringa barnmorskan imorgon och fråga om detta konstiga. Lite orolig är man ju.
Helgen
Helgen har varit kanon! Supermysig!! Gårdagen spenderades åt att storstäda hemma, vilket visserligen inte var så roligt, men när man har städat ni vet så får man ju en jättehärlig känsla i kroppen - att man har varit duktig och framför allt att det känns såå fräscht hemma. Dammfria rum och fräsch doft överallt. Kvällen var dock inte lika rolig eftersom jag låg i sängen med jordens ryggvärk pga foglossningen... Grät faktiskt av den hemska smärtan. Minsta lilla rörelse lät som ett hemskt knaster i bäckenet. Jag kunde höra det, och även Lars. Älsklingen fick lyfta mig upp ur sängen för det var helt låst. Det gör ont! Vaknade på natten, var kissnödig men kunde inte röra mig det minsta. Och det blir alltid så här när jag har städat. Turligen har jag en underbar man som har tagit över dammsugningen...
De förra ägarna satte i slutet på 90-talet upp galler för vissa fönster i huset. Dessa galler är enligt min man tunga som bly och varför han vet det är för att han tog ned de flesta igår. De förra ägarna var tydligen extremt rädda för inbrott. Rummen känns annorlunda, större och mycket fräschare. Känns inte längre som ett "fängelse" i köket. Vissa har tyckt att gallrena har varit snygga, men nej tack! Usch vad det sett ut! Nu så..... mmmmm snyggt!
Idag hade vi älsklingens släktingar här på fika på förmiddagen. Det var jättemysigt. Bakade lussekatter på morgonen, de blev saftiga och himlans goda! Tack mamsen för receptet. Mumsade säkert i mig 3 lussekatter och en massa goda sandkakor som vi fick av Lars farmor.
På kvällen kom mina föräldrar och min syster på middag. Jag lagade faktiskt mat, som blev lyckad. Trodde inte det först, men sen så... Pannbiffar smaksatta med persilja, kokt mandelpotatis, brysselkål och hemmagjord gräddsås. Mums! Det blev lyckat och det var mysigt. Lars fortsätter med renoveringen av sovrummen och det ser så bra ut. Bara bättre och bättre! Fick en fin orkidé av Lars släktingar idag och en jättefin blomma av mina föräldrar och syrran, som pryder lillskruttans fönster nu! Det ser så hemtrevligt och vackert ut...
